Doom-Scrolling, AI och andra (g)lömskheter: Om din pågående lobotomi
En kort text om minnets vitala funktion, och vikten av memorera Bibeln ord för ord. Ursprungligen skriven för hemsidan GODGUD.se (förutom den biten om lobotomi - den sparade jag till en lite mer…avgränsad läsarkrets :)
—
Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.
- Lukas 11:28
Minnet är fotfäste
Tänk om du skulle vakna imorgon och inte minnas någonting av vad som hänt de senaste 6 månaderna. Visst skulle ditt liv kännas som ett enda kaotiskt virrvarr ett tag, innan du fått koll på allt som hänt? Utan vårt minne kan vi inte få något fotfäste i världen. Men med hjälp av minnet så sorterar vi världen i mönster, sambandsförhållanden och övergripande strukturer, så att den ‘makes sense’.
Men nu behöver vi inte minnet längre. Alla går ju runt med en allvetande, AI-utrustad mobiltelefon i fickan. Skönt!
Doom scrolling: Höjden av glömskhet
Men vänta lite, är vi inte mer förvirrade och planlösa än någonsin? Hur känner du dig efter en doom-scroll? Känner du dig uppfylld av klarhet, meningsfullhet och glädje (“salighet” som i bibelordet ovan)? Nej, troligen inte. Och inte heller minns du vad du tittade på för 2 minuter sedan. I doom-scrollen försvinner tid och rum, det är inte ens njutbart, och ändå kan man inte sluta. Snacka om att tappa fotfästet. Tummen - den mänskliga handlingsförmågans första och främsta symbol och verktyg - blir en kraftlös slav till meningslösheten, och upprepar aktivt den onda cirkeln om och om och om igen. Denna paralyserande förtrollning är en del av vad jag kallar för “vår tids stora lobotomi”, det vill säga den av teknologin understödda processen genom vilken vi tappar vårt fotfäste i verkligheten.
AI: Mjuk lobotomi
Till skillnad från de sociala mediernas mer direkta tillvägagångssätt, har AI:n ett annat, långsammare, “mjukare” och mindre uppenbart sätt att lobotomera människor på. Den säger sig avlasta våra stackars stressade hjärnor från all möjlig jobbig problemlösning som man stöter på i livet. Men för den som förstår konceptualiseringen av minnet som vårt fotfäste, är det tydligt att effekten snarare blir den motsatta. För vad händer om man “avlastar” sina ben genom att bli runtskjutsad i en rullstol hela dagarna? Benen förtvinar.
I mitt huvud hör jag en godhjärtad AI-användare ropa: “Men AI:n tänker faktiskt inte åt mig!! Jag bara använder den för att tänka på och lösa problemen bättre själv!” Jag är inte en AI-absolutist, och drar därför ingen röd linje mot all typ av AI-användning. Men var inte så säker på att AI:n helt självklart är ditt redskap och inte tvärt om. Den väg är bred som leder till fördärvet.
Men lite ljus, tack!
Det finns dock ett motgift mot teknologins helt uppenbart demoniska förmåga att sätta fälleben på vårt minne: Att memorera Guds ord.
Det är visserligen bra att memorera och minnas saker överlag, men med Bibeln får du överlägset mest “fotfäste för pengarna”. De positiva effekterna går inte att räkna, men jag tror att du intuitivt känner och förstår att det finns otrolig kraft i att minnas och bevara Guds ord.
Här är 3 anledningar till att börja memorera Bibeln ord för ord utantill:
Det är roligt! Sätt små mål och jobba mot dem!
Du behöver inte alltid förstå. Bibeln är svår att förstå. Men du kan alltid memorera vad som står, och så kanske du fattar allt i en snilleblixt om 3 år, som du aldrig annars hade gjort om inte bibelordet “bott” i dig ett tag.
Alla kan göra det. Läs versen du vill memorera och försök hitta mönster och saker som hjälper dig att komma ihåg, till exempel vilken mening som kommer först. Försök sedan säga den för dig själv utan att titta i din Bibel. Repeat!
Du kan enkelt börja med detta dagligen. Starta i Bergspredikan I Matteus 5 och memorera vers 3-12. Gå sedan till Psaltaren 1 (den är kort och helt fantastisk), och sen kanske till Filipperbrevet 2:6-11. Fråga sedan din präst eller ledare om vilka avsnitt du ska ta därnäst! Klarar du hela skapelseberättelsen? Märk att vissa av Bibelns texter verkar vara extra menade att memorera. I princip allt Jesus säger är otroligt minnesvänligt.
Tack för visat intresse! I nästa veckas avsnitt ska vi diskutera det mycket märkliga fenomenet “trådlöshet”, och hur relationer och samhörighet ser ut i en uppkopplad, men trådlös värld som den vi nu lever i. Det blir lite mer samhällsanalys, helt enkelt. Sen blir det julkalender veckan därpå (:
Tills vidare!
/Vidar
Första gången här? Klicka på knappen för att få Nimbus regelbundet, rakt in i din inkorg!